17/6 -2013

Mycket har hänt sedan jag sist skrev här på bloggen.

Börjar väl med det tragiska..
Min Mormor som haft hudcancer väldigt länge fick först goda nyheter att dom hade fått bort allt.
Sen en dag åkte Mormor in på akuten på grund av att hon inte kunde andas..
Efter prover osv. visade det sig att hon har en elakartad tumör i lungan..Och även en massa blodproppar som påverkar hennes andning..
Sen har hon även en massa problem med smärta och uppsvullen arm..Sen hittade dom även nya knölar utan på halsen som också var tumörer men dom opererade bort dom.. 
Men på ca en vecka har det dykt upp ännu mer på halsen/Nyckelbenet.. 
Hennes ena bröst är även det uppsvällt och smärtar och påminner om allt som har med tumörer att göra.. (Skulle inte bli förvånad om hon har bröstcancer också..) Jag har mått så otroligt dåligt över alla dessa besked. Har förlorat så många redan i cancer.
Först var det Farfar. Sen några år senare var det min ÄLSKADE Pappa. Efter det var det Farmors tur att gå bort Visserligen var det dock inte i cancer.. Sen för ca snart ett år sedan fick jag veta att min Farbror hade fått cancer i strupen.. Det är alltså Tre st på Pappas sida som fått cancer och två av dom har gått bort. Sen nu allt med Mormor.. Hur mycket ska jag behöva gå igenom..

Jag känner mig känslomässigt slut. Orkar inte känna längre.. Allt blir bara jobbigt jag ska förlora personer som betyder så otroligt mycket för mig alldeles för tidigt.

Jag vill tänka på framtiden och den dagen jag gifter mig, men ju mer tiden går vill jag knappt gifta mig. Dom som jag verkligen vill ha på mitt bröllop kommer inte kunna vara med.. Jag hade en dröm att pappa skulle lede mig ner för altaret.. Vilket inte kommer ske.. Jag ville ha farfar där för att han alltid fick mig att le.. Jag vill ha min Mormor där som det perfekta stödet hon alltid är för mig.
Jag är livrädd att förlora även henne. Jag vet seriöst inte om jag kommer orka gå igenom det..
Jag är visserligen inställd på det värsta men det blir inte lättare för det..

Jag vet att livet är orättvist och att folk har det värre och varit tvungen att ta sig igenom värre saker.
Men i min verklighet och i mitt liv är detta väldigt jobbigt. Jag trodde äntligen att jag skulle få vara glad och lycklig länge. Men så fort allt börjar vända så kommer det dåliga nyheter..
Jag har försökt att inte tänka så mycket på allt utan bara fortsätta leva och vara glad. Men verkligheten kommer i fatt mig..Och jag får panik.. Allt går så jävla fort hela tiden..

Något som är säkert är att jag hatar denna jävla sjukdom cancer. Speciellt den elak artade.
Är less på att cancern alltid ska vinna.. När ska någon i min familj,släkt få vinna kampen??

Aja behövde skriva av mig lite om allt..