2012-11-26

Denna dag har varit blandad. Har haft många tankar runtomkring Pappa. Och jag har väl försökt att inte tänka så mycket på det och varit bland folk som får mig att må bra.

Tog en promenad med Svärmor för att hämta världens sötaste Oscar på dagis. Sen blev det lek,bus och mys hemma hos Oscar. Oj vad han kan få mig glad, han behöver bara le så känner jag sån lycka. Är så tacksam över att jag få vara en del av hans liv.

Efter en helt underbar dag blev det bio med Nils. Vi såg sista delen av Breaking dawn. Måste erkänna att jag trodde den skulle vara bättre, tyckte den var dåligt gjord och inte alls lika bra som dom andra. Men den var bra ändå. Efter Bion blev det hem och bara slappa i soffan.

Fick även höra att min faster ligger på sjukhuset på grund av smärta i magen och någon slags inflammation. Har varit smått orolig hela dagen och är det fortfarande. Jag hoppas så att hon ska börja må bättre igen och få komma hem. <3

Ny dag i morgon, och jag hoppas på gladare nyheter och nya spännande utmaningar..
Ska i väg till ursviken till faster Berith och ska även fixa mina naglar. Har inte bestämt mig ännu vad jag ska göra, om jag bara ska vara tråkig och göra vanlig fransk manikyr eller om jag ska ha nå glitter och lite mer juligt. Återstår att se.

Nu är det dags för sängen och försöka sova. Ha det bra..

26/11 2012

Idag är det tre hela år sedan du tog ditt sista andetag. Det är tre år och en dag sedan jag hörde din röst för sista gången. Det är tre år och ca två dagar sedan jag sist pratade med dig. Du sa du var trött och ville vila men att du skulle ringa mig dagen efter. Jag fick aldrig ett telefon samtal från dig.
Utan jag fick ett samtal av kurator du hade kontakt med, Hon sa att hon inte trodde du skulle överleva natten.

Jag minns att jag ringde runt en massa samtal och packade väskan och började den långa bilresan ner till dig. Jag hoppades jag skulle hinna träffa dig. Och jag hann, men du var inte dig själv. Du såg inte ut som du. Jag förstod vad som skulle hända, att du skulle lämna oss. Men jag var inte beredd på att det var sant. Jag kommer aldrig glömma sista dagarna i ditt liv. Det var dom jobbigaste dagarna i mitt liv, men du såg ut att inte ha ont i alla fall vilket är det viktigaste.

Det tog mig ett år och några månader innan jag verkligen började sörja din bortgång. Och varje dag är fortfarande en kamp. Jag saknar dig så innerligt Pappa!

Du var den jag pratade med om allt, du var den som förstod, du var den som inte dömde mig, du var den som gav mig råd, du var den som fick mig att lyssna. Hela mitt liv har jag sett upp till dig, även om du inte alltid gjort rätt i ditt liv och valt många dåliga vägar med alkohol osv. Du var ändå min Pappa som jag älskar och saknar.

Tre år har gått och det är med blandade känslor jag skriver nu. Jag försöker acceptera vad som hänt och gå vidare inte gräva ner mig utan kämpa på med livet och vardagarna. Vissa dagar är enklare än andra. Jag kan känna glädje igen och skratta och känna mig lycklig. Men det fattas fortfarande något hela tiden och det är du.

Jag tänker på framtiden med olika känslor, jag ser framemot framtiden att jag en dag ska få gifta mig och skaffa familj, jobb osv..

Men då finns den sidan inom mig som inte vill tänka på framtiden för du kommer inte vara där på min bröllopsdag, du kommer aldrig få träffa mina barn osv. Det gör så förbannat ONT!

Folk kanske tänker att jag borde skärpa mig och komma över allt detta. Jag försöker men kommer aldrig kunna släppa att jag förlorade dig så tidigt. Du skulle vara med längre du skulle ju vara morfar till mina framtida barn. Du skulle finnas där på min bröllopsdag. Jag blir så förbannad och ledsen när jag tänker på hur orättvist allt detta är.

Jag tänker på dig varje dag, jag saknar dig bara mer och mer för varje dag som går. Så många gånger jag velat ringa dig och berätta olika saker som hänt i mitt liv, alla gånger jag velat ha råd. Bara få höra din röst igen. Bara få ge dig en kram till, känna din värme din doft. Se dig le, skratta.

När jag skriver allt detta kan jag inte hålla inne tårarna, det gör fortfarande ont.

Jag saknar dig Pappa!!!!

24-11-2012

Jag är så sjukt jävla besviken på mig själv! Känslan suger! Jag vet jag gjorde mitt bästa och att allt gick bra. Men jag är inte nöjd. Jag tänkte inte efter. Jag var efterklok i stället. Jag fegade ur. Jag litade inte på mig själv. Jag vet att det inte var så farlig osv. Men min känsla suger. Jag kan inte sluta tänka på det. Jag försöker ta in och tänka men är för besviken just nu på mig själv.

Ny dag i morgon med nya utmaningar..

2012-11-24

Sitter och väntar på en massa trevligt idag/kväll
Först på att Nils ska komma hem och förhoppningsvis har han varit in på Ikea och handlat lite lampor jag ville ha =) Sen är det så klart Hockey på tv man ska se.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Ikväll kommer även min älskade systerson hit, ska vara barnvakt då Syster och Jonas ska iväg på middag/fest hos några vänner. Ska bli mysigt med kvalitetstid med älskade Theo. Är dock nervös som alltid att jag inte ska lyckas trösta honom eller något. Men har gått bra tidigare gånger så kommer gå bra ikväll med. Han brukar ju vara hur snäll som helst så.Och han och jag har ett band som är starkt. Så otroligt härligt att se honom växa och bli större. Så länge som jag väntat på att bli moster och nu äntligen är jag det. Känslan är obeskrivlig. Det som är bland det mysigast är att han påminner om Pappa väldigt mycket. (Hans morfar).

Mamma kanske även skulle komma förbi ikväll och göra oss sällskap.

Denna vecka har jag känt mig ovanligt glad, vet dock inte varför? Men det är en härlig känsla. Känns bra att le och vara glad. Får energi av det.

Ha en super trevlig lördag kväll gott folk =)

2012-11-21

Ny dag i dag. Ska snart göra mig klar för att promenera till Praktiken på Leos.
Hoppas det är lite folk idag så det finns något man kan göra. Har varit några gånger nu då vi knappt haft något barn där. Ska även få besök på Leos av Oscar och Svärmor. Mycket trevligt.

Inatt har jag inte sovit bra hostat nästan hela natten, inte okej. Men förhoppningsvis blir jag helt frisk snart. Är inne på vecka tre nu med denna förkylning.

Hittat en ny låt jag bara älskar kan inte sluta lyssna på den. Texten är så otroligt fin. Folk runt omkring kan tycka jag är knäpp för det. Men då får dom göra det.
Jag tycker dom är bra och står för det.
One direction -They dont know about us

Ha en bra dag gott folk. 

 

2012-11-20

Var ett tag sedan jag skrev nu.

Inte så mycket nytt som hänt. Är fortfarande kvar på min praktik på Leos lekland. Har varit där nu ca 8 månader, helt sjukt vad tiden går fort. Trivs fortfarande riktigt bra. Har även blivit ut ringd för jobb en lördag. Glädjen  jag kände då är obeskrivlig. Nu håller jag bara tummarna att jag ska få komma in och jobba fler gånger. Blir så sjukt glad av att vara där.

Sen då är stolt moster fortfarande till två helt underbara killar.
Oscar och Theo Dom två sötaste små pojkarna som finns. Finns inga ord för att beskriva vilken glädje dom ger mig. Varje gång jag träffar dom och dom ler mot mig. Jag smälter inom bords. Är så lycklig som får vara en del av deras liv. Så mycket kärlek!!!

En sak som är halv ny är att jag letar ny lägenhet vill ner på botten plan är less på att ha en trapp.
Men är svårt att hinna nytt boende i denna stad. Bara vänta och se.

Detta inlägg blev ju inte så bra men jag orkar inte bry mig behövde få rensa lite haha..

Har förresten försökt ta kontakt med min lilla syster, Går väl si så där. Har kommenterat hennes blogg och fått lite svar som värmt mitt hjärta. Men är svårt ändå vet inte om hon vill ha kontakt med mig eller inte. En sak är säker och det är att hon fortfarande finns i mina tankar. Jag hoppas att en dag kunna få träffa henne igen och få prata och krama om henne. Bara vänta att se vad framtiden har att bjuda på.

Många gånger känns det som om allt är på väg åt rätt håll för engångsskull, Kanske ska turen vända och jag ska få känna på hur det är att vara extremt lycklig och få mig ett jobb. Men då har jag denna sida hos mig jag inte tycker om som vrider och vänder på allt. Och allt känns omöjligt. Men jag ger inte upp. Jag kämpar och ska uppfylla mina mål. Jag ska få mig ett jobb för jag kan och är duktig. Måste bara lita på mig själv. Och våga tro på mig själv. Vilket är nytt för mig. Men vad har jag att förlora på det?? Ingenting. Tar en dag i taget!!

24 år

Idag är det min födelsedag. Helt sjukt vad tiden går fort nu. Och gammal börjar man bli.

Önskar att jag kunde glädjas och vara extremt lycklig på min födelsedag men det kommer jag nog aldrig kunna vara.

Varje födelsedag sedan pappa dog gör bara ont. Han finns i mina tankar hela dagen, från dagen innan och under hela min födelsedag. Jag önskar så mycket att han bara kunde ringa eller komma och ge mig en kram. Finns inga ord för hur mycket jag saknar honom! Var alldeles för länge sedan jag hörde hans röst och hans ord. Det gör så jävla ont inom mig. Var sjukt länge sedan jag grät över pappa men kan inte låta bli, saknaden är för stor en dag som denna.

Jag är dock så otroligt glad över att ha min älskade familj och Nils underbara familj i mitt liv. Självklart även mina vänner. Jag känner mig stark när jag har dom i närheten. <3

Finns egentligen bara en sak jag önskar mig i dag. Att få en kram och få höra min pappas röst. Och ett telefon samtal av min lilla syster. Då skulle denna dag bli pricken över i ett.

(Jag kommer fortsätta ha blogg uppehåll, behövde bara skriva av mig lite.)

Jag lever.

Tänkte bara säga att jag lever och har det bra. Jag trivs fortfarande på praktiken och allt går jätte bra där. Jag och Nils håller ihop som vanligt! Terapin är slut och jag är klar med den! Jag kliver upp i tid och har fått tillbaka mitt liv. Varje dag är en ny utmaning. Men jag tar mig igenom det.


Har tänkt ha ett stort uppehåll på bloggen. Har ingen lust att blogga och vet inte vad jag ska skriva. Så får bli en paus.

Ha det bra så länge!